En sak som de pratar om i avsnittet och som jag hört sägas flera gånger tidigare är hur akten av sorg är stark kärlek som inte har någonstans att ta vägen. Att sorg är kärlek som bara får snurra runt utan att få hällas in i någon och därför gör så ont. Jag förstår att man kan se det på det sättet, det gör underligt nog sorgen vackrare och mer förståelig. Att den behöver få ta plats.
MENY
0